tisdag 19 juli 2016

Lantligt





Det första jag tänker på när jag hör ordet lantligt är KOR

Jag skulle inte kunna bli kobonde ...för jag har en alldeles för stor respekt för 

kor...Vet inte varför...men jag går inte in i en kohage frivilligt..

här hittar du mer lantligt..

7 kommentarer:

  1. Håller med...
    Går inte gärna in i en kohage. Tycker de verkar lite lömska, kossorna.
    Men där på tryggt avstånd med ett elstängsel emellan kan de ju t om se lite söta ut :)

    Allt gott!

    SvaraRadera
  2. För i världen umgicks jag gärna med lite kossor. Nu är de för långt borta. Mitt minne är snälla djur med oändligt mjuka mular. Tjurar, däremot, bör man hålla avstånd till, tror jag.

    SvaraRadera
  3. För i världen umgicks jag gärna med lite kossor. Nu är de för långt borta. Mitt minne är snälla djur med oändligt mjuka mular. Tjurar, däremot, bör man hålla avstånd till, tror jag.

    SvaraRadera
  4. Där hade jag aldrig vågat fika. De var så många. De skånska är mer dresserade. Där vi var igår hällde ett par kalvar till och med upp kaffe ... nä nu hittade jag på. :) När Solveig var barn hade de kossor på sin lantgård. Hon minns dem som snälla. Både S och hennes mamma var ledsna när slaktbilen kom på hösten.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
  5. Så fina! :) Men jag håller med dej, jag går inte heller in i en kohage frivilligt. Känner lite samma sak med hästar, inte för att dom gör en nåt, men för att dom är såå stora! Och man känner sej väldigt liten... :)

    SvaraRadera
  6. 45-årig, mamma, fru bloggar om allt möjlig mellan himmel och jord! Blogga som innehåller det mesta! Träning, hälsa, vardag, inspiration & mycket mer! Sätt gärna en tass!! Vill ni mig något så skriv då!http://nouw.com/annorlundaannorlunda/profile

    SvaraRadera
  7. Ja, kor är verkligen lantliga. Dessutom är de så nyfikna så jag förstår att du inte går in i en kohage! Det gör inte jag helst heller! Jag vet att när jag var yngre och vi gick till badet, fick vi gå genom en kohage. Upptäckte korna oss hade vi snart en harang av kor omkring oss och inte var de rädda utan gick hur nära och omringade oss helt! Lite läskigt faktiskt, även om jag inte alls visade mig rädd inför min familj! :)

    SvaraRadera